Nu tar jag till sist steget. Efter att i ungefär tio år haft en hemsida som jag knattrat ihop på egen hand, regelbundet gjort designförändringar och versioner av och som innehållit allting från nästan ingenting till en total beskrivning av det mesta jag kunnat kalla mitt liv. Till detta. Till denna form, där jag kan tillåta mig att vara lat, där jag kan välja och vraka av färdiga layouter, där jag bara skriver. Blogg. Detta fula ord. Journal, det låter lite bättre. På den tiden då jag började fanns det många som gjorde det jag gjorde, hemsidor. Hela hemsidor, med mycket och varierat innehåll. Där dagboken, som den kallades, bara var en del. Så har jag haft det, men de senaste åren med heltidsjobb och familj så har jag varken haft tid, lust eller ork att hålla en sådan skapelse uppdaterad. Jag har haft min sporadiska journal som jag de senaste åren inte ens bytt layout på. Jag är därför mogen för att skita i helhetsambitionerna och låta nåd gå före rätt. Låta bekvämligheten vinna. Här är den nu. Min journal. Den tar vid där den gamla slutade, och den gamla, den låter jag ligga kvar ännu ett tag. (De riktigt gamla journalanteckningarna, från slutet på nittiotalet och framåt, är för evigt arkiverade i mitt privata arkiv.) Jag har trots allt testat bloggformen nu ett tag med Irrbloss, det musikaliska samarbete som fortfarande är på planeringsstadiet, men som kommer att blomstra en dag. Vi möttes i söndags för första gången på länge och spelade lite. Fullständigt ostrukturerat, men trevligt. Vi pratade mer än spelade, men så känner vi också mest på varandra än så länge.
Jag har de senaste dagarna till slut funnit min motionsform: lunchpromenader med ljudböcker. Igår gick jag ca 45 minuter och lyssnade på John Ajvide Lindqvists Tindalos. Jag har ärligt talat svårt att förstå de som tycker att hans böcker är så otäcka. Jag tycker mest att de är lite smålöjliga, om än underhållande. Behållningen var knappast de vandrande tarmarna, utan snarare den väl skildrade äktenskapskrisen. Jag skrattade gott när hon kastade kanelbullar i huvudet på honom. Idag har jag lyssnat på Joyce Carol Oates Djur. Den börjar bra. Jag vill gärna läsa hennes nyaste bok, Svart flicka, vit flicka. I pappersform läser jag för närvarande Astrid Saahlbachs En lek med lågan, som är intressant, om än lite osannolik. Huvudpersonen är helt enkelt lite för vacker, och männen blir en smula för mycket bortkollrade av hennes blotta närvaro för att det ska verka riktigt trovärdigt. De framstår som dreglande fån.
För övrigt skriver jag på en historia. Jag har vid det här laget fått fram drygt femtio sidor, eller drygt 20 000 ord. Handlingen återkommer jag till med tiden. Det råder åtminstone inte någon brist på tänkbara fortsättningar, vilket gör att jag äntligen har förhoppningen att detta kan leda till något längre än vad mina idéer brukar stanna vid.
