Nu när allt arbete äntligen är avklarat startade lämpligt nog en festival här i stan som gör att det blir lite lättare att fördriva tiden tills jag ska flyga hem igen. Festivalen, Fringe 2009, har sitt nav i en av stadens minsta parker där man av någon anledning bestämt sig för att förlägga gratisscenen, öltält och liknande. Där uppträdde ikväll två band, Lake of Stew samt United Steel Workers of Montreal.
Lake of Stew.
Olyckligtvis råkade jag radera videoklippet med detta band, när de sjöng mycket vackert i stämmor. Den i bandet jag dock var mest imponerad av (som tyvärr inte syns på bilden) var basisten. Hon spelade nämligen på något slags hembygge, en metallbalja försedd med en lång pinne och ett snöre. Och hon kontrollerade den där tingesten helt felfritt: jag hörde inte en enda sur ton. Man behöver således ingen kontrabas för att spela bas.
Sedan var det dags för stålarbetarna, och det var andra gången jag såg dem den här veckan. De är verkligen ett riktigt bra liveband!
Felicity Hamer med sitt vackra dragspel. Jag vill ha!
Det var rätt mycket folk och många barn som dansade och hade roligt. Bra stämning, helt enkelt. I videoklippet nedan har gitarristen Gus just haft av en sträng, vilket han tydligen nästan alltid gör på första låten. Sedan blev det en till trasig sträng, och sedan en till. Och mandolinspelaren i Lake of Stew lyckades ha av två strängar. Hur gör de?
