Nu har jag varit hemma i en vecka och hunnit färdigställa hemuppgiften från Kanada, skickat iväg en artikel och fixat och donat, så nu har jag i princip semester om ingenting dyker upp. S stretar på, och jag är med barnen och Hank Williams. Jag köpte en biografi om honom innan jag åkte från Montréal, och den har jag sedan dess ägnat mig åt. Och jag var således nästintill tvungen att kolla upp hans låtar. Flera av dem har jag förstås hört, men eftersom de är så gamla och med så gammaldags ljudkvalitet så har det funnits ett visst motstånd till att verkligen lyssna på dem. Soundet har fått mig att tänka att de är lite gammaldags töntiga, men när man läser och får en kontext till dem så inser man snart att de har ett väldigt stort värde, som sånger betraktat. De utgör verkligen grunden för hela den amerikanska musiktradition som fortfarande utvecklas, åt bättre eller sämre riktningar. Hans texter är raka och ärliga och hans tilltal är likaledes rättframt. Jag lyssnar uppmärksamt. Till och med på hans ylanden och joddlanden, som i Long Gone Lonesome Blues.
Jag spelar I Saw the Light på mandolinen, som smälter fint ihop med June Carters Will the Circle be Unbroken. Jag ser fram emot att spela ihop med bandet igen, även om det har semester ett tag. Det finns emellertid vissa planer för en kväll med skrivande och inspelning med Wolverine Road, dvs. jag och Thomas. Jag hoppas det blir av, och hyfsat snart.
Under Kanadavistelsen läste jag mestadels vetenskapliga artiklar, men jag hade med en novellsamling av Murakami: The Elephant Vanishes. Det var ett bra val, då jag fortfarande känner mig för ofokuserad för att återuppta min relation till skönlitteratur. Jag märkte att jag rastlöst satt och skruvade på mig under de första sidorna varje gång jag läste i boken, men eftersom han är så bra så fångade han mig snart, och jag sjönk in i det välbekanta ”bara en till”. Dock var resan intensiv, så boken är fortfarande inte utläst. Och nu kom Hank-biografin emellan.
Jag lovade visst barnen att bygga en rymdraket idag. A hävdar dock bestämt att den ska ha tre våningar och rymma hela familjen, vilket jag försöker avstyra. Jag tänkte mig något litet, åt mjukdjur eller så. Vi får väl se. För stunden är de djupt involverade i en annan lek, så då tänker jag inte lägga mig i.
