Skogsläsning

Hoppa till kommentarer

Åter befinner jag mig i dalaskogarna, där kontakten med omvärlden är ett mobilt bredband som knappt fungerar. Mobilen är bara att glömma. Med andra ord så läser jag. Det kan således betraktas som en positiv sidoeffekt av isoleringen: en chans att komma in i skönlitteraturen igen.

Jag läste ut Edmund Whites A Boy’s Own Story igår. Det tog avsevärt längre tid än vad jag hade förväntat mig, med tanke på att den var knappt tvåhundra sidor lång. Å andra sidan var den mycket poetiskt skriven, och därtill på engelska, vilket gjorde att jag nödgades läsa den långsamt för att inte poängen skulle gå mig förbi. I korta drag beskriver den en ung mans uppväxt i femtiotalets USA, och hur denne unge man kämpar med att bli klok på sina homosexuella böjelser. Det intressanta är hur tydligt hans självbild bygger på den samhälleliga synen på homosexualitet, där han själv är övertygad om att han har en sjukdom, och där han uppsöker vård för att göra något åt det. Vilket förstås inte fungerar. Särskilt som psykoanalytikern verkade mera intresserad av att berätta om sina egna problem. Sammantaget tycker jag att boken är en vacker, slingrande och intresseväckande historia, och jag skulle gärna se att den översattes till svenska av någon med förmågan att hantera det stundtals måleriska språkbruk White använder.

Nu i morse läste jag Bruno K. Öijers senaste diktsamling, Svart som silver. Öijer är i mitt tycke för det mesta mycket läsvärd, mycket konkret och alltid tänkvärd. Även om dikterna om förnedringsteve känns en smula klichéartade. Av de hundra sidorna fäster jag mig särskilt vid en av de inledande dikterna, ”Tätt intill”, där han skriver:

dom viktiga åren

och hela mitt förflutna

verkar så avlägset

men ligger ändå nära tätt intill

håller armen om mig när jag sover

och får allt tungt och värdelöst

att släppa taget

lossa sitt grepp om mig

en natt som den här är jag fri

fri att tänka mig hur långt bort som helst

och varför ljuga

jag väger mindre och mindre

svävar nästan till över marken

glider undan från tillvaron

som om jag

brutit en fjäder ur den dödas dräkt

och förstått

hållit den länge i handen

och lärt mig använda den

lärt mig till slut vad allt går ut på

Jag tycker också om följande rader: det enda jag kunde vara säker på / var att fotspåren jag följde / plötsligt skulle upphöra i sanden framför mig / som om någon skingrat sig själv / och förvandlats till vind / kvar fanns bara det viktiga / det som allt bygger på / det du inte kan se med din blick / inte röra vid med din hand.

Nu läser jag Obamas första bok, Min far hade en dröm. Någon skrev om den att det kändes som att USA nu fått sin första tänkande president. Det är förstås orättvist, fler har tänkt innan honom. Men jag kan instämma redan efter att bara ha läst förordet att han har mycket att säga och mycket innanför pannbenet. Min positiva känsla av honom kvarstår.

1 kommentar

Under böcker