Till Toronto

Hoppa till kommentarer

Idag var nästa resdag. På morgonen var jag som vanligt på plats tidigt och skrev ut en del vägledningar kring det svenska sjukpenningsystemet och arbetsskadeförsäkringen. Dessa var mycket nyttiga i fortsatta diskussioner med Katherine. Strax innan lunchtid tog vi en taxi till tågstationen och efter en stund gick vi på tåget mot Toronto. Under i princip hela den fem timmar långa resan satt vi sedan och diskuterade olika exempel och olika situationer ur olika perspektiv, och jag inser mer och mer hur otroligt viktigt och värdefullt det är att diskutera dessa frågor med någon som ser på systemet utifrån. Och att jag har så mycket mer att lära om detaljerna i det, då det dyker upp sak efter sak som jag inte känner till eller som jag inte tänkt på, och som ur ett juridiskt perspektiv är oerhört viktiga för hur försäkringssystemet kan omsättas i praktik. Att ha Katherines juridiska systemperspektiv på detta är fantastiskt, och den absolut största lärdomen efter de här veckorna kommer definitivt handla om hur jag ser på och förstår mitt eget system, snarare än det kanadensiska. Och det är förstås alldeles i sin ordning. För tillfället är jag i ett tillstånd av stor förvirring, men det ser jag som en bra utgångspunkt för att kunna ställa nya och mera relevanta frågor. Jag har mycket att reda ut i huvudet, och många frågor att ställa till folk i Sverige när jag kommer tillbaka. Målet är att ha en lista med mig hem med relevanta frågor att gå vidare med.

På tåget fick vi mat, lite som på ett flygplan, de går runt och serverar. Jag åt någon slags ostfylld pasta med kronärtskockor och drack rött vin till det. Utsikten från fönstret var inte den roligaste; en gråmulen dag på den kanadensiska landsbygden skiljer sig föga från en gråmulen dag på den svenska. Samma typ av natur, på det stora hela taget. Dock uppskattade jag när vi med tiden kom fram till Lake Ontario som vi fick en fin vy över.

Väl framme i Toronto gick vi från tågstationen tills våra vägar skildes åt. Katherine skulle till sitt hotell dit jag ska promenera i morgon för att medverka på en konferens, medan jag traskade vidare västerut mot Baldwin Street. Det är ändå rätt fascinerande hur jag kan gå direkt till en gata jag aldrig sett i hela mitt liv utan att gå fel en enda gång, bara för att jag har skrivit ut ett papper från internet. Väl här checkade jag in, och det verkar vara ett trevligt litet ställe det här också. Jag ska bo i det här rummet i två nätter, sedan ska jag av någon anledning jag knappt minns byta, jag tror det andra rummet ansågs bättre eller hur det var. Mig kvittar det egentligen, jag är nöjd med en säng, ett skrivbord och en internetuppkoppling. Det är väl livets nödtorft, eller?

Baldwin Street är, enligt Åsa, en riktigt bra restauranggata. Förväntansfull klev jag därför ut på den efter att ha lämnat av mina grejor, och konstaterade snabbt att jag bor granne med en vegetarisk restaurang. I övrigt var det mycket asiatisk mat, vilket jag inte gillar något vidare, och några mer allmänna restauranger. Det verkar vara ett helt ok utbud med andra ord. Ikväll kände jag mig dock inte så vansinnigt hungrig eftersom tågmåltiden var rätt ordentlig, så jag gick ner mot en av de större gatorna för att hitta något mindre och billigare. Det blev till sist en rätt trist pizzabit med spenat, men pizza och dricka för sex dollar tyckte jag var ok för att klara kvällen.

Om jag går ut på gatan bredvid den här gatan ser jag rakt mot CN Tower, Torontos stoltaste byggnad med sina 553 meter, världens näst högsta byggnad. Om det är bra väder i helgen ska jag ta mig upp dit tänkte jag, men om det är mulet så tar jag det i sommar istället, då jag ska till Toronto igen. Jag bor också ett stenkast från Art Gallery of Ontario dit jag tänkte gå i helgen. Idag nöjde jag mig med att titta in i museibutiken, vilken var mycket trevlig. Handlar gör jag dock först när jag vet vad de har för utställningar.

Toronto är mycket annorlunda från Montréal, det kan jag redan nu konstatera. Mycket mer skyskrapor, mera glasbyggnader och mera finansfolk. Överhuvudtaget mer känsla av nordamerikansk kapitalism, och där Montréal andas Europa andas Toronto USA. Så det känns som att jag till sist, efter flera resor över Atlanten, fått se det Nordamerika jag förväntat mig.

Planerna för den närmsta framtiden är att i morgon och på fredag vara med på en konferens (eller två egentligen) med mycket jurister, där Katherine ska tala i morgon, och där det på fredag är fokus på återgång i arbete. Sedan är det helg, och då ska jag se på Dan Auerbach från The Black Keys som spelar på Phoenix Concert Theatre. I övrigt får vi se vad jag hittar på. Det lär väl inte råda någon brist på aktiviteter, antar jag.

Nästa vecka ska jag mestadels hålla till på Institute for Work and Health, där jag har en del möten inbokade, och så ska jag hålla två seminarier. Och så ska jag försöka bli klok på hur jag ska göra det bästa av min förvirring. Det ska Katherine och Ellen, min andra mentor, få hjälpa mig med på onsdag nästa vecka, då vi har en sammanfattande diskussion.

Det finns en del spår av Sverige häromkring dock. IKEA, framförallt. På jobbet i Ottawa låg en IKEA-katalog där jag glatt konstaterade att den förutom att den var på engelska var identisk med den svenska upplagan. Ritstaffliet heter Måla, även här. Rummet jag nu sitter i har en Malm-byrå och mycket bekant belysning. När jag var i mataffären häromdagen sjöng Björn Skifs Hooked on a Feeling, och folk i affären nynnade och sjöng med. Därefter kom Abba. Så ibland känns det ändå som att vi svenskar haft ett visst inflytande och att kulturströmmen inte enbart har en riktning. Ibland.

Nu är klockan tjugo i åtta på kvällen och jag har ingen aning om vad jag ska göra härnäst. Jag har inte tagit med mig någon bok eftersom jag ansåg att jag borde ha nog att läsa ändå under min praktik. Det har jag också, men jag skulle gärna läst något avslappnande nu. Jag tror i och för sig de hade en bokhylla med böcker man kan läsa här utanför, så jag kanske kollar lite där. Annars får jag väl ta mig i kragen och läsa ännu mera om Ontarios arbetsskadeförsäkring. Eller försöka reda ut några av de frågor som poppat upp i huvudet kring det svenska systemet. Hursomhelst, jag är på plats i Toronto, mår förhållandevis bra (förkylningen är lite bättre), och ser fram emot den kommande dryga veckan här.

Uppdatering: Jag gick efter att ha skrivit ovanstående ner till det gemensamma köksutrymmet för att ta en kopp te, där jag stöter på den andre av de två som driver stället. Han börjar genast prata med mig om Stieg Larsson och Henning Mankell och en massa annat, och jag kommer också i samtal med ett par som liksom jag just anlänt från Ottawa, där mannen (med långt vitt hår) visar sig vara bluesmusiker. Ägaren konstaterar att området kryllar av musikställen, mycket jazz, så det verkar minst sagt lovande det här. Väldigt trevliga människor och skön avslappnad stämning. En mops har de också, ägarna, och den var mycket intresserad av mina fötter, förmodligen för att de inte luktar så gott efter att ha varit instängda i ett par skor hela dagen. Apropå det ska jag försöka hitta ett par schyssta skor någonstans, jag är less på dem jag har. Det är dags för något lite fräsigare.

1 kommentar

Under Kanada, jobb, resor