Idag hade jag mitt seminarium på IWH. Det var rätt mycket folk där som ställde intresserade frågor, så jag antar att det gick ganska bra. Men jag tycker ibland att jag har problem med engelskan när jag ska presentera, konstigt nog, för det flyter på bra när jag pratar fritt och svarar på frågor. Men så fort jag har ett i princip färdigt manus så börjar jag staka mig. Jag har noterat att de flesta som inte har engelska som modersmål tenderar att bryta mer när de läser innantill än när de inte gör det, så det är väl samma fenomen antar jag. Men intuitivt kan jag tycka att det borde vara tvärtom.
Efter lunch begav jag mig med tunnelbanan (som är rätt schabbig, både jämfört med Stockholm och Montréal) en bra bit mot nordöst för ett möte med IWC, som står för Injured Workers’ Consultants. Det är en offentligt finansierad stödorganisation som erbjuder juridisk hjälp för ej fackanslutna arbetare som driver processer om arbetsskador. Fyra personer från IWC slöt upp, och vi pratade en god stund i deras trånga bibliotek om hur processerna kan gå till och hur arbetsgivarna agerar. Mycket intressant att höra deras sida av historien, då det inte är den som berättas i de offentliga pamfletterna.
IWC-kontoret ligger i Greektown, där stadens alla greker håller till. Det finns Chinatown, Little Italy, Greektown, Koreatown och säkert andra också, och i dessa områden är gatuskyltarna tvåspråkiga. I Greektown klarar man sig bra med grekiska. Alla sådana små grupperingar i olika områden ger en rätt intressant kulturell prägel på olika delar av staden, något som i integrationsfrämjande Sverige inte riktigt finns. Visst, det innebär säkerligen en form av segregation att ordna en stad på det här viset, men det finns flera sidor av myntet. Jag är inte rätt person att avgöra vilket som är att föredra, men jag noterar skillnaden, och att det är intressant.
I morgon möter jag några personer på IWH, och vid lunchtid möter jag Katherine och Ellen för att prata om hur praktiken varit. Och efter i morgon är det redan torsdag. Då har jag ett möte på morgonen, ett till seminarium innan lunch, och sedan bär det av till flygplatsen. Det är snart slut, med andra ord. Jag har hunnit med en del och jag har lärt mig mycket, både om Sverige och om Kanada, men skulle jag verkligen vilja fördjupa mig i skillnaderna skulle jag behöva oändligt mycket mera tid. Jag har i alla fall en bättre grund att stå på än tidigare. Det ska bli skönt att komma hem. Och att byta hem, som jag ska göra i helgen.
1 kommentar
11 november, 2009 kl 18:07
Jag läser varje dag om vad du har för dig, längtar att få träffa dig när du äntligen kommer hem igen. Kram!